Var på föräldramöte hos en åtta i går.
De båda klasslärarna lyste av entusiasm och lovordade eleverna. De är ambitiösa, det är god stämning i klassen, regler respekteras (för det mesta). Och då är det ändå en helt vanlig åtta, i en helt vanlig kommunal skola, där eleverna kommer från de flesta samhällsklasser och många länder.
De här lärarna låter verkligen som om att jobba med tonåringar är det roligaste som finns, och jag tror de menar det. Dom lärarna finns, på riktigt. Inte bara i en dokusåpa på tv!
Ämnet mobiler kom förstås upp:
-Vi har en skolminister som har bestämt att vi lärare kan beslagta mobiler, men jag vägrar göra det. Jag är anställd för att vara pedagog. Inte ordningsvakt. Det tar alldeles för mycket lektionstid att ta hand om och lämna ut alla mobiltelefoner.
Sa lärarna, som inte heller ville ha det ansvaret att förvalta 25 mobiltelefoner under lektionstid.
Nej istället allvarligt snack om vad som gäller, och så ett uppdrag till föräldrarna att prata med sina barn.
Disciplinåtgärder à la Björklund gav de inte mycket för.
Sen fick vi avsluta med att göra samma värderingsövning som eleverna hade gjort på Livskunskapen. Vi fick ta ställning till påståendet: "Jag vill bli kändis."
Alla ställde sig så långt ner på skalan som möjligt. Alla utom en som mycket ensam ställde sig på siffran 5 på den 6-gradiga skalan. Som dessutom fick lov att förklara sig.
-Ja, jag vill ju bli känd för mina väljare, sa den ensamma.
Gissa vem...
