Wijkmanska är på gång

Vi går snart in i sportlovsveckan, men så mycket snö finns inte kvar att sporta på i Västerås. Möjligen i konstsnöspåret i Rocklundaskogen och Vedbobacken förstås. Men istället för att sporta kan en ju gå på teater istället med sina barn och se "Girls will make you blush" på Västmanlands teater. Ser fram emot det på tisdag.

Har gjort två bra besök i våra verksamheter den här veckan. I torsdags var utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden på studiebesök hos AMA arbetsmarknad och Atlas. Kommunala AMA arbetsmarknad utför en rad olika arbetsmarknadsinsatser som vi beställer från nämnden. Var till verkstäderna på Tegnérlunden där personer som står långt i från arbetsmarknaden får testa verkstads- och snickerijobb för att sedan kunna gå vidare till andra åtgärder. Arbetsledarna där har bakgrund som lärare, bland annat i särskolan. Den här verksamheten handlar om rehabilitering och vägledning där tillverkningen är en metod, inte ett mål.

Atlas är en verksamhet som riktar sig till ungdomar, 18-25 år som står långt ifrån arbetsmarknaden och har fastnat i arbetslöshet. Unga som av olika skäl har svårt att ta sig för, gå ut genom dörren, inte kan söka jobb, som inte ser en framtid. Alla deltagarna har försörjningsstöd och det är socialkontoret som hänvisar dem till Atlas för att bryta mönstret. Hitta vägar ut ur försörjningsstödet. Målet är att tiden hos Atlas ska leda till studier eller jobb. Många av deltagarna har social ångest, depression, funktionsnedsättningar som till exempel ADHD eller ADD. Hos Atlas, där det arbetar socionomer bland annat, kan det i början handla om att passa tider, lära sig sätta på en spis och laga en matlåda, knyta ihop en soppåse. Medan andra har kommit längre.

Så intressant att få lära sig mer om dem som befinner sig på samhällets skuggsida och hur kommunen kan dra ut dem i ljuset och få dem att växa.

I fredags besökte jag teknikcollege och Wijkmanska gymnasiet. De har haft en tuff höst med flytten från gamla Wenströmska till lokalerna i Skrapan mitt i City. Fick träffa lärare och elever. Roligt att höra eleverna. De var kritiska till strulet i samband med flytten, när uppkopplingar, datorer och maskiner inte fungerade fullt ut men nu gör det, men nu tyckte de placeringen i Skrapan var toppen. Industrieleverna tyckte lokalerna kändes större och överlag är de modernare och fräschare. Bra också att få ihop de olika tekniska utbildningarna med högskoleförberedanden program, industriteknik och elprogram så att de är mer tillsammans. Förut såg de knappt röken av varandra fastän de gick i samma gymnasium.

Rektorn Sven hann också visa mig tågmekanikerutbildningens lokaler i Tillberga där de nu äntligen fått två riktiga spårfordon att träna på. Det är två spårvagnar som tidigare gått i stadstrafiken i Norrköping som skolan leasar. Bra att det nu stabiliserar sig runt tågutbildningen där det varit viss turbulens kring lokaler och tågfordon. Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Sven och jag pratade om hur viktigt det är att få med sig hela personalgruppen och tala positivt om utbildningarna och de nya förutsättningarna och möjligheterna. De elever jag fick träffa var goda ambassadörer för sina respektive utbildningar och rekommenderar fler att söka sig till Wijkmanska. Förhoppningsvis är alla lärare och övrig personal det nu också. För Sverige och Västerås behöver fler tekniker, fler ingenjörer, fler utbildade svetsare, industriarbetare och elektriker.

Västerås säger nej till plågsamma betygsförsök!

Sluta experimentera på barn! Säg nej till plågsamma betygsförsök!
Det har vi i majoritetssamarbetet gjort i Västerås stad. Inga tioåringar i våra skolar ska behöva utsättas för nån försöksverksamhet som stämplar dem och slår mot de svaga eleverna.
Varför utsätta barn för något som vi vet kan vara rent skadligt? Barn behöver lust att lära och kunskaper för livet.

Läs mer om våra ställningstaganden i Dagens samhälle och Vlt.

Förkylningsfunderingar

Människor omkring mig snörvlar och hostar. Får feber. Ont i huvet. Kräks. Ja så där som folk gör. Drabbas av virus. Blir sjuka.
Inte kaxigt, utan snarare förvånat har jag konstaterat att jag blir nästan aldrig sjuk. Fick influensa en gång i början av 90-talet. Drabbades av vinterkräksjuka senast för 10 år sedan. Och förkyld var jag för två år sedan.
Så sa jag till en snörvel- och hostkille för ett par veckor sedan. Men sen kände jag hur det konstigt nog började klia i halsen. Trots motartilleri i form av nässköljningar, c-vitaminchocker och whiskypreparering gick det åt fel håll. Så fick även jag hålla mig still ett par dagar och lulla på turen mellan soffan, sängen, och tekokaren. Men nu sitter jag här igen i mitt krypin på stadshuset mellan ett beredningsmöte och kommunstyrelsesammanträde.

Hoppas att kommunstyrelsen blir kortvarig så jag kan ta bussen hem till vattenkokaren och duntäcket snart igen. Men det är nog en hopplös förhoppning. Kommunstyrelsemöten blir aldrig korta. Fast dock inte lika långa som kommunfullmäktige.
Det har vi i morgon kväll. Innan dess är det budgetseminarium med utbildningsförvaltningen inför budgetåret 2016.
Ja visst är det snurrigt. 2015 har bara börjat och då ska vi börja grotta ner oss i nästa års budget. Och det ser inte roligt ut. Det ser det ju i och för sig aldrig ut, tycker jag det verkar som efter mina fyra år som kommunalråd. Fast inför 2016 ser det verkligen inte roligt ut. Men det är väl inte det som är meningen. Att det ska vara roligt.

Inte roligt är det heller att vara förkyld när snön ligger kolossala drivor utanför fönstren. Jag orkar ju inte åka skidor på den. Blir väldigt skralt med skidåkning i vinter. För mycket annat tar tid och kraft just nu. Tycker snön bara är kall, blöt och tung.