Jo, jag har också varit i Tortuna

Trafikkaos vid lunchtid.

Helst igår ska saker och ting hända. Så tycker rätt många som hör av sig till mig.
Till exempel det här med hastighetsskyltarna i Tortuna. För två och ett halvt år sedan, under förra mandatperioden, alltså innan jag blev ordförande i Tekniska nämnden beslutade den förra nämnden om nya hastigheter för hela Västerås. Men olyckligt nog har det dröjt ända tills nu till alla de nya skyltarna har kommit upp utanför Västerås tätor. I Tortuna kom de upp i december. Så därför får jag nu stå till svars inför arga föräldrar som undrar hur vi i tekniska nämnden kan höja hastigheten utanför en skola från 50 kilometer i timmen till 60. (Och sänka i en annan del av samhället till 40.)
Har blivit intervjuad om detta i radion vid flera tillfällen. Senast i morse, ca klockan 8.15.

Har varit till Tortuna och sett skyltarna och förstår att folk blir provocerade. Däremot är det ibland svårt för folk att förstå att ändra hastigheter tar tid. Särskilt om det inte är kommunens väg. Jag kan inte på eget bevåg besluta om att sätta upp en ny skylt.

Efter jag medverkat i radion i morse och försökt förklara detta fick jag mejl: (allt som skickas till mig i min roll som politiker är offentlig handling, därför kan jag lägga ut det här).

Hör dig nu på radion men inget bra svar utan bara ifrånskyllande är allt man hör. Vart är mänskligheten på väg när man inte inser att 60 på denna väg är alldeles för fort. Varför kan en sådan här sak inte ändras omgående eller inväntar ni en dödsolycka?
Konstigt att man inte redan innan omskyltningen kollar upp Tortunaskolan och ändrar ifrån 50 till 30, men nejdå, ni som bestämmer i stan höjer till 60, varför? Jo för att ni aldrig har varit i Tortuna och tycker väl att där gör det inget. Men som sagt var tycker jag att man som ledamot borde kunna skynda på ett sådant här ärende omgående så att hastigheten sänks. Promenerar med min hund varje dag i Tortuna och väntar bara på att något ska hända, tyvärr.
Mvh M

Så här svarade jag:

Hej M!
Tack för ditt mejl. Först vill jag säga att jag och de övriga i tekniska nämnden tar era synpunkter på stort allvar. Det togs upp på det senaste sammanträdet som var för en vecka sedan som kort information men kommer förstås återkomma när vi har fått in skrivelsen från er i Tortuna.
Beslutet om nya hastigheter togs för 2,5 år sedan av den förra tekniska nämnden. Innan beslutet fattades inhämtades synpunkter också från Tortuna, enligt den information jag har fått.
Då var jag inte ordförande eller satt i nämnden. Av de politiker som satt där förra mandatperioden finns bara en kvar.
Det är olyckligt att skyltarna kommer upp först över två år sedan efter beslutet är fattat.

Jag tycker att beskyllningarna att vi "politiker aldrig varit i Tortuna" är trista. Jo, jag har varit i Tortuna och även flera andra i nämnden. Vi är ju människor precis som ni som bor på olika ställen i kommunen och har olika ärenden. Ibland också till Tortuna....
Jag tycker också att det är provocerande att hastigheten från 40 km/h övergår till 60 strax före skolan. Men jag kan inte svara för hur den förra nämnden resonerade när de kom fram till det beslutet.
Men jag är beredd att ompröva det.
Dock är det inte så lätt som att bara smälla upp en ny skylt. Det måste fattas ett beslut, annars har skylten ingen "laglig grund". Folk skulle alltså kunna fortsätta att köra 60 utan att göra något olagligt.
Som jag förklarade i radion är inte vägen i Tortuna kommunens. Den är Trafikverkets. Därför kan inte kommunen själv besluta om att ändra hastigheter. Det skulle vara som att jag gick in och sågade ner träden på grannens tomt utan att fråga först om jag fick.
Jag förstår att du tycker det är byråkratiskt och krångligt men som ordförande är jag mån om att saker och ting ska gå rätt till och hålla mig inom lagens råmärken.

Vänliga hälsningar
Carin Lidman (S)
Ordförande Tekniska nämnden

-------
Var på ett bra möte med Kommunals pensionärer på eftermiddagen. Det var nog bortåt 80 personer där. Varje gång de har möte. Och det är en gång i månaden! Imponerande
Fick frågor om servicehus, det nya äldreboendet på Bäckby och varför det inte byggs fler 55+boenden. Passsade också på att berätta om vad E-hemtjänst är för något.
Sen hann jag med att besöka ett öppet hus på Malmabergsskolan också och få se handsydda dinosaurier och äta smaskiga kakor.

Imorgon en heldags pryo med teknik och idrottsförvaltningen. Förmiddagen blir på Kristiansborgsbadet och simskolor för åk 2 och på eftermiddagen ska jag få följa med en projektledare för tekniska system och inspektera trafiksignaler, varutunneln i city med mera.
Och i helgen? Ja det blir skidåkning förstås!

Engelbrektsloppet - här har ni mig!

I går bestämde jag mig. Slutgilitigt.
10 februari, klockan 10.15 är det dags för starten i Engelbrektsloppet och jag ska vara där och med.
Har åkt Kristinaloppet flera gånger, senast förra året, som är tre mil långt. Engelbrektsloppet är det dubbla. De som har åkt det säger att den psykiska påfrestningen är störst, att åka samma vända två gånger.
Men jag har tränat mig för den också. Åker ju nästan alltid flera vändor i något spår när jag är ute och tränar.
Senast igår när jag var ute på en tremilsrunda i Västerås. Då blev det två rundor vid Lista Kärr. I torsdags tre (då bilden är från).
Nu har skidorna varit på Runes i Skinnskatteberg och blivit preparerade. Har talat med en vallningsexpert som lovat ta sig an mina skidor inför loppet. Har fått ihop 35 mil hittills i benen. Barnen har lovat att ta hand om varandra den aktuella dagen (även om 18-åringen tycker det verkar vara onyttigt långt att åka 6 mil skidor på en och samma gång).
Det fanns liksom inga fler hinder. Det var bara att slå till.
Nu hoppas jag att de här plusgraderna som hotar den här veckan inte går för hårt åt spåren här i stan så att det ruinerar min inplanerade träning i veckan.

Häromdagen satt jag och lunchade med några kamrater som pratade om hur bra de tänker när de gör andra saker och sorterar ut saker och ting, på hästryggen till exempel.
- Carin, det måste ju du också göra när du är ute och åker skidor, sa en i sällskapet.
- Mmmm, svarade jag lite undvikande.
För det jag tänker på när jag sliter där i spåret är: hur många kilometer jag åkt, hur många till jag ska åka, vad jag ska äta när jag kommer hem, hur den där kvinnan kan åka så fort o ska jag inte klara av att åka ifatt henne hon måste ju vara äldre än jag, eller varför den där tölpen i hörlurar inte tackade när jag klev ur spåret för honom, eller bara hur fantastiskt vackert det är här i skogen och vilket härligt glid jag har just nu och hej vad det går i den här nerförsbacken!
Nä, så mycket kommunala problem löser jag inte där just då i spåret, men det ger mig kraft, lust och energi att ta itu med dem sen.

Välfärdsteknikens Västerås

Min favoritläxa att förhöra sonen på är tyska, för det är som att vinna på bingo varenda gång JAG kommer ihåg en glosa. Eller så får jag en spännande dejavupplevelse av den där tyskaläraren på Spånga gymnasium som sa UUUUUUsterreich....

----------------------

Men det var ju inte det jag tänkte berätta om utan om den bra dag som Hjälpmedelsinstitutet hade arrangerat i dag i Västerås om välfärdsteknik för äldre. Där framhölls Västerås flera gånger som bland de främsta på det här området och vi var flera både politiker och tjänstemän som fick berätta om framgångsfaktorerna.
Något som jag framhöll var att ha med sig målgruppen och de potentiella användarna från början,äldre med behov, pensionärsföreningar och anhöriga.
En styrka har förstås också varit att det har funnits en bred politisk enighet kring detta. Projektet har ju drivits under många år i Västerås, men oavsett majoritet eller opposition har det alltid funnits ett stort intresse och tilltro för värdet med nya tekniska lösningar. Och då menar jag värdet framförallt för användarna.
Det var härligt att höra Barbro berätta om hur det mobila gps-larmet har gjort livet så mycket lättare för henne och hennes man som på grund av sjukdom numer har svårt att hitta och komma ihåg. Nu kan mannen fortsätta att ta sina promenader med hunden. Barbro kan vara lugn och vet var han är. Kommer han för långt ropar hon bara på honom via tekniken. Han behöver inte ens trycka på en knapp för att svara.
-Det här är det bästa som har hänt oss! utbrast Barbro i det avslutande panelsamtalet..

På bilden syns jag tillsammans med Giraffen. En av de tekniska lösningar som finns bland tjänsterna som Västerås erbjuder som elektronisk hemtjänst. Giraffen är en sorts rörlig bildtelefoni där hemtjänsten kan styra kameran och skärmen runt i lägenheten hemma hos den äldre eller funktionsnedsatta. Andra lösningar är vanlig bildtelefoni, nattkamera och vanlig telefon. Men det här är bara början. Det finns mycket mer, särskilt på larmsidan, men också med smarta golv som känner av om man är på väg att ramla och till rehabilitering kan också tekniken användas.
Nästa vecka ska äldrenämnden diskutera hur biståndsriktlinjerna för e-hemtjänst ska se ut, men också ersättningsfrågan till hemtjänstutförarna. Det är många detaljer som måste lösas efter vägen och som ordförande i äldrenämnden är jag så glad och stolt över de fantastiska engagerade projektledarna vi har.

Intressant var också att höra att de som är de största skeptikerna och de mest misstänksamma mot att använda teknik inom omsorgen är de som behöver den minst. De som har  problem o behov är mer intresserade av att det ska lösas på ett sätt som känns bäst för dem. Och ibland är det en teknisk lösning.

Pigga praktikanter

Ser ut att bli en kall skidåkarhelg, men med varmt underställ i ull och dubbla vantar ska det nog gå att avverka några mil. Gäller bara att övertyga sällskapet om att det är sååå härligt att åka skidor i solsken ... och 15 minus....

-----
Hade en bra pryodag igår på Hammarby Servicehus och gruppboende som drivs av Attendo. Fick på förmiddagen följa med Lida som arbetat inom vården i snart 20 år och fortfarande tycker det är det bästa att arbeta med människor. Duschade en dam, bäddade, serverade lunch. På eftermiddagen var jag på avdelningen för demenssjuka. Sångstund, kaffe och promenader bjöd eftermiddagen på.
De anställda där gör ett fint jobb. Vilken utmaning och vilka kunskaper de måste ha för att vården ska bli den bästa. Där är verkligen personkännedomen och nyanserna otroligt viktiga för om det ska bli en bra eller mindre bra dag.
Träffade också en sådan fantastisk praktikant från gymnasiet som först inte alls ville jobba med dementa men nu ändrat helt uppfattning och ville inte vara någon annanstans. Roligt att få se en fin 17-åring ge så mycket glädje, fin vård, sång och glada skratt till gamla och svårt sjuka. Ännu roligare var att hon övertygat två yngre kompisar om att också välja vård- och omsorgsprogrammet för att det ger så mycket att jobba med äldre. Det var dagens bästa!
Det visar också vilket ansvar verksamheterna har att ge bra praktik och handledning till elever och andra för att de ska vilja jobba i vården och inspirera andra till att också söka sig dit.

Fick också tillfälle att smaka maten på Hammarby servicehus. De jag frågade av de boende tyckte den var bra men själv tycker jag nog att man kan begära lite mer av ett salladsbord än en skål med rivna morrötter och en med vitkålssallad och ett större utbud på matsedeln. Kanske kan de förhoppningsvis inspireras av andra servicehusrestauranger i staden som kommit lite längre.  Till exempel Karlslund eller Herrgärdet.





---
Mycket synpunkter på snöröjningen blir det. Men idag kunde man inte klaga på cykelföret. Fint plogat och sandat. Så ska det se ut i en cykelstad. Värre var det härom morgonen. Men alla fel kan anmälas direkt på webben.
Och varje dag publicerar vinderdagboken snöröjningsinsatserna för dagen.

Skiljebo o skidor

Hade en bra pryoförmiddag i går tillsammans med hemtjänsten hos Kooperativet Hjärtpunkt Skiljebo.Att det är en av de hemtjänstutförare som får högst betyg av sina användare förstår man verkligen när man är där. En mer familjär och varm atmosfär är svår att hitta. Här finns verkligen den samverkan mellan hemtjänst, mötesplats och frivilligorganisationer som vi som politiker varmt vurmar för.
Det här är som sagt ett kooperativ som har det bästa för stadsdelen Skiljebo för ögonen. Att växa sig större än de är i dag är inte intressant.
Samordnaren konstaterade att "då skulle vi behöva dela kretsen, skaffa bilar och dessutom har vi många kunder som i dag bara har serviceinsatser men som i framtiden kommer behöva mer vård och omsorg, vi vill kunna ta hand om dem på ett bra sätt".

När jag och undersköterskan som jag följde med var på väg till en kund mötte vi proAros hemsjukvård som stod och läste på namnen i en port. Passade på att fråga sjuksköterska hur det går.
- Jo, nu börjar det bli bra, men det har varit rörigt i början.

Självklart måste jag avsätta en dag att följa med hemsjukvården i vår också.

---
Det har blivit en hel del skidåkning över julledigheten och tankarna på att åka Engelbrektsloppet (6 mil)  har kommit. Har ju åkt Kristinaloppet (3 mil) flera gånger, så kanske är det dags att dubbla sträckan nu. Bara för att se om det går...
Det var 13 år sedan som jag åkte öppet spår (9 mil). Men skidspåren i Norberg är mer kuperade och backarna i Klackberg omtalade. Men som sagt jag har ju klarat dom förr utan att ramla ner i ett gruvhål.
Har hittills i vinter fått ihop 19 mil i kroppen.