Språkintroduktion och affärselever

I dag besökte jag tillsammans med en partikamrat i utbildnings- och arbetsmarknadsnämndens Thoréns affärsgymnasium i Västerås. Ett av de två frigymnasier som också har språkintroduktionsprogram för nyanlända elever.

Gymnasiet som funnits tre år i Västerås, finns mitt i city och har bestämt sig för att inte bli större än sina 280 elever. Den mycket engagerade rektorn Catarina berättade att skolan utvecklats bra. Söktrycket är relativt stort. Därför är det bra att där också finns språkintroduktion menar hon. Även om det har sina speciella utmaningar berikar det skolan och genom att utnyttja den vuxenutbildning som finns i samma hus och i samma koncern kan eleverna på språktintroprogrammen erbjudas kurser i till exempel fysik och matematik. Fast hon önskade sig några volontärer som kunde hjälpa till och vara ett stöd på lektionerna. Kanske någon pensionerad svenskalärare till exempel.

På Thorens får alla elever göra arbetsplatsförlagt lärande. Rektorn hade också en idé om att alla elever, oavsett skola och oavsett program borde få göra en veckas praktik inom äldreomsorgen. För att fler ska få se vad det egentligen är. Intressant tanke, tycker jag som varit ordförande i äldrenämnden. Men jag tror det är en del att göra innan hon får med sig alla andra rektorer på idén.

Mässa och oro

Började onsdagen bra med ett besök på gymnasiemässan som idag pågår på Bombardier Arena i Västerås. Där kan kommande gymnasieelever och deras föräldrar få en bra överblick över vad alla gymnasieskolor i Västerås har att erbjuda både, de kommunala och friskolorna.
Roligt att få träffa så många stolta elever och lärare. Västerås har mycket att erbjuda.

Dagen fortsatte dock mindre roligt. Precis till jag anlänt till stadshuset fick jag höra att ett hot om skolskjutning på Rudbeckianska gymnasiet lämnats in till polisen på en papperslapp.
Så fruktansvärt dumt! Även om det inte skulle finnas något allvar bakom hotet så skapar det en massa onödig oro och rädsla bland elever, personal och föräldrar.
Polisen har agerat snabbt. Har både civil och uniformerad personal på plats. Skolledningen finns närvarande och skolan erbjuder stöd och hjälp.
Det som jag tycker är trist är att media inte visar någon hänsyn till elever och personal. Att de beger sig dit och skapar mer oro än vad som kanske är befogat. Och till och med inrättar en chat där journalister och läsares kommentarer varvas. Vad är syftet? Höja läsaresiffror? Sälja annonser? Eller hänvisar man till allmänintresset.
 Jo, jag var en gång yrkesverksam som journalist. Det är nyttigt att ibland byta sida. Det här är ingen bra journalistik tycker jag. Vad är syftet som sagt?

Och snart dags för kommunstyrelse. Laddar med färska biskvier från restauranggymnasiet inköpta på gymnasiemässan.

Arbetsplatspraktik på programmet

 

 

 

 

I förmiddags var jag inbjuden till programrådet på Hahrska gymnasiet. Två lärare och rektor från byggprogrammet träffade företrädare från byggbranschen för att diskutera APL - arbetsplatsförlagt lärande, som är en viktig del av de yrkesinriktade gymnasieprogrammen.

Det var försteläraren Thomas som ville ha med politiken på mötet och jag nappade på en gång.

Intressant att höra branschens förväntningar som ska kombineras med skolans krav att uppfylla skolverkets krav och läroplanens alla delar.

Inte helt lätt att alltid få det att stämma överens men jag upplevde att det fanns en god vilja att nå framåt från båda parter.

 

Frågor som kom upp var att handledarna ute på arbetsplatsen ska gå igenom skolverkets handledarutbildning. (En webbaserad utbildning på totalt fyra timmar.) Hur skolan och branschen ska locka fler att utbilda sig till yrket. Hur svårt det kan vara att välja rätt när en är 15 år. Hur ska fler tjejer vilja söka sig till byggprogrammet. (Ett litet grundtips kan  vara att sluta att kalla alla för killar, gubbar och grabbar, var en liten reflektion jag gjorde...)

Vikten av att känna till lärlingsboken och hur den fungerar när eleverna slutar skolan.

Hur elever ska bli anställningsbara. Vad eleverna möter när de kommer ut på praktik.

 

Efter rådet blev det en liten rundvandring i de nya lokalerna på Kopparlunden. Halva skolan är klar och de praktiska delarna har flyttat in. I vår blir teorisalarna klara och även den egna skolrestaurangen. Då får eleverna bra mat och slipper käka kebab eller hamburgare.

 

Apropå skolmat så har Västerås blivit utsedd av Whiteguidejunior till Årets skolmatskommun. Vad roligt för alla oss , från politiker till skolrestaurangpersonal som har kämpat och trott på att genom kunskap, vilja och arbete kan vi laga bra och god skolmat från grunden, med bra ekologiska råvaror som kommer från närområdet, utan att det kostar mer. Och dessutom blir det roligare för restaurangpersonalen och eleverna!



 

Blandad start efter sommarlovet

Starten efter sommaren blev svår och svart i stället för sval och soft.
De fruktansvärda dåden på Ikea där två personer blev brutalt mördade har lagt sig som en klibbig grå filt över vardagen. Och tankarna går förstås till de drabbades vänner och anhöriga.

Men vardagen lunkar på. Och studiebesök som inplanerats före semestern har klarats av. Besökte Arenan häromdan som har hand om det kommunala aktivititetsansvaret. De följer upp alla ungdomar mellan 16 o 20 som inte har någon sysselsättning och som inte har en fullgjord gymnasieexamen.
Verksamheten har varit under utveckling det senaste året. Bättre kvalitetsuppföljningar håller på att utvecklas. Ett mer inriktat arbete på att varje individ ska få en plan som passar just den.
Ett medskick som jag fick av chefen Jenny är, vart ska de hänvisa de ungdomar som är 16-18, har gått ut grundskolan, med eller utan fullständiga betyg, men mår så psykiskt dåligt att de inte klarar av att gå till skolan. De skulle behöva någon form av daglig verksamhet för att få rutiner, en plats att gå till regelbundet. Det tar jag med mig.

Nästa besök i veckan blev på Accessum, ett socialt företag, som i dagsläget sysselsätter 13 personer med svåra funktionsnedsättningar. De scannnar och digitaliserar det mesta från gamla kommunala protokoll till privata videoband på bröllop och barn. Dessutom gör de tillgänglighetsinventeringar åt alla som behöver och föreslår åtgärder.
En viktig verksamhet för både de som behöver tjänsterna men också för de personer som annars inte skulle ha ett arbete.

Sen kommer vi till den knepiga frågan om bostäder för våra gymnasieungdomar som går på de riksrekryterande utbildningarna. Många av eleverna kommer från andra delar av landet och behöver en bostad här i Västerås. Men kommunen har inget eget boende för dessa elever. Hållningen är att det är ett föräldraansvar. Och så kanske det är, men inte en lätt fråga att lösa i bostadsbristens Västerås.
Vi hade en idé innan semestern. Bostad Västerås annonserade efter inackorderingsrum som de sedan skulle kunna förmedla. Men de fick noll svar. Folk har blivit allt knussligare med att upplåta ett rum i sin villa, lägenhet eller radhus. Särskilt åt en ungdom som inte fyllt 18. Trist tycker jag.
För visst finns det väl folk som har ett rum över. Har flera grannar  som bor ensamma i sina villor....
Så har ni ett rum över? Förmedla det till Bostad Västerås och gör en insats för ungdomar som vill gå på en utbildning som ger jobb: tåg- och flygteknik-

Nu hbtq-utbildar vi elevhälsan och idrottslärarna

Alltför många av våra ungdomar lider av psykisk ohälsa. En grupp där detta särskilt märks är bland hbtq-personer. Det visar flera rapporter som har gjorts.
Visst, vi firar snart pride-festival i Västerås och ska gå i pridetåget och flagga med regnbågsflaggan utanför stadshuset.
Men de fina gesterna utåt räcker inte. Vi måste också bli bättre på att jobba inåt med våra egna verksamheter så att vi kan ge ett bättre bemötande.
Så sent som för två veckor sedan släppte Folkhälsomyndigheten en rapport om hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner.  Av de 800 personer som deltagit i rapporten är över hälften mellan 15 och 29 år. Alltså barn och ungdomar.
36 procent har under det senaste året allvarligt övervägt att ta sitt liv.
Hälften svarade att de under de senaste tre månaderna utsatt för kränkande behandling eller bemötande på grund av sitt könsuttryck.
65 procent svarade att de avstått från att delta i aktiviteter för att de är rädda för att bli illa behandlade på grund av sin transerfarenhet. Det kan till exempel gälla att gå på gym eller träna.
En tredjedel angav att de blivit utsatt för psykiskt våld under de senaste 12 månaderna, till exempel mobbning.

HBTQ-personer finns överallt i alla länder i alla kulturer i alla skolor. Vi har en skyldighet att vår personal i våra skolor har kunskap så att de kan bemöta alla rätt och riktigt.

Den verksamhet som hbtq-ungdomar själva lyfter fram som viktigast att förbättra i deras vardag är kunskapen hos elevhälsan och idrottslärarna.  
Det är till elevhälsan en söker sig när en mår dåligt
och det är i samband med idrotten som många svåra situationer uppstår om inte lärarna har kunskap och förståelse.
Därför anslår vi i majoriteten  en halv miljon kronor för att ge personalen inom elevhälsan och idrottslärarna på högstadiet och gymnasiet ökad hbtq-kompetens nästa år.
Det är långt ifrån tillräckligt för att få bukt med ohälsan, men det är en början.

 

(Kommunfullmäktige, budgetdebatt 17/6 2015)

 

Från misslyckanden till en ljusnande framtid

Det finns möjligheter för dem som mött en rad av misslyckanden redan i sitt unga liv. I dag hälsade jag på hos specialpedagogiska gruppen hos Eductus. Och slogs av vad mycket bra som ändå görs i den här stan.

Eductus är en av anordnarna av vuxenutbildning i Västerås. Där bedrivs svenska för invandrare, yrkesutbildning, undervisning i grundläggande ämnen med mera. En stor del av verksamheten sker på uppdrag av Västerås stad. En liten del, och mycket speciell är den specialpedagogiska gruppen med plats för totalt runt 15 elever.

Här fick jag träffa J som efter två år i gymnasiet och mycket frånvaro fick höra att de inte kunde göra mer för henne. Hon blev utskickad ur skolan med sin diagnos ADD och utan vägar till framtiden. Fick också träffa M som med svår ångesproblematik inte fixade gymnasiet och sen misslyckades på komvux.
Nu efter nästan fyra år av studier i sin egen takt har de snart fixat fullständiga gymnasieexamen. De har växt i självförtroende och förmåga. De har övervunnit sina rädslor.
- Jag har bestämt mig, jag är trött på att vara sjuk, sa J.

Kanske är den här lilla gruppen för vuxenutbildning unik i sitt slag i landet? För att komma hit måste man ha en neuropsykiatrisk diagnos, till exempel asperger, adhd eller add. Eleverna är mellan 20 och 26 år. De har egna lokaler med egen ingång, granne med det övriga Eductus. De har en egen lärare Anders Carlsson, som är specialpedagog med mångårig erfarenhet. De elever som klarar det kan gå på lektioner tillsammans med de övriga på Eductus när det passar.
Hit kommer elever som misslyckats i vanliga skolan på grund av att den inte kunna se och ge de här eleverna det stöd de behöver. Många hamnar hemma i sysslolöshet. Vänder på dygnet. Blir ett fall för kommunens försörjningsstöd eller försäkringskassans aktivitetsersättning. Och mår dåligt.

Det skulle behövas fler platser. Det finns många fler som J och M som behöver få ta sin gymnasieexamen i sin egen takt och utefter sin egen förmåga. De kan och vill göra en insats precis som vi andra. De kan och vill känna sig kompetenta och behövda. Vi måste ge dem chansen för de behövs på framtidens arbetsmarknad och ett samhälle ska och måste ha plats för oss alla.

- Det är inte roligt att gå hemma. Det är själadödande. Man behöver ha ett syfte i sitt liv, sa M.

Dessa ungdomars problem syns inte utanpå. De ser ut som vem som helst. De behöver ha förväntningar på sig, som alla elever. Inte att vuxenvärlden ger upp på dem.
- Den här verksamheten behövs, men egentligen skulle den inte behövas, sa J.
Om gymnasieskolan hade hade gett henne extra stöd, mer tid och sett henne, skulle hon fixat det.
- Man blir inte hjälpt av att få höra att "men hon klarar det, varför gör inte du det?"
J är snart 24 år. Och nu förtiden väldigt motiverad. Snart är hon färdig undersköterska. Jag vet att hon kommer få jobb.

En dag i skolköket

- Varför ska du som är vuxen ut och prya? Det behöver väl inte du? sa min 11-åring till mig i morse.
Men det är just det jag behöver. Det behöver alla politiker. Det var ett tag sedan jag gjorde det. Sedan jag har fått ett nytt ansvarsområde har det mest blivit studiebesök på gymnasiskolor och andra verksamheter och en massa träffar med olika byggherrar.
Men i dag hade Kommunal bokat in mig på en halv dag på Skolrestaurangen på Carlforsska gymnasiet. Det är en verksamhet som ligger under barn- och utbildnignsförvaltningen  och så även under utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden.

Vilket härligt gäng jag fick träffa, så tack Gordana, Amanda och ni andra som tog så bra hand om mig. De trivdes bra med sina jobb, tyckte det var kul att få jobba på en skola med kräsna kunder, som gymnasieelever kan vara. Roligt var att höra hur många av eleverna tackade för maten och sa att det var gott.
På Carlforsska jobbar skolrestaurangen efter konceptet framtidens mat, vilket innebär ökade andel ekologiska matvaror, mer vegetariskt och att allt ska lagas från grunden. Inga färdigpanerade fiskpanetter passerade här.
Idag serverades en thaikycklinggryta med cocosmjölk eller en paprika- och tomatsås. Till detta fanns ris eller pasta. Dessutom fanns en champinjonsoppa, färskt bröd, bakat på morgonen och stor salladsbuffé.
Ja, det är en milsvidd skillnad från den kantinmat jag själv fick på 70-talet i Bromstens skola, tillagad i ett gigantiskt tillagningskök som låg någon annat stans. Salladsbordet då bestod av en bit morot varannan dag och varannan dag en bit vitkål...

---
På eftermiddagen besökte jag vaktmästeriet på samma skola och fick höra vaktmästare Sven berätta om sin varddag och de förändringar som skett på de 30 år han jobbat där. Nu var frågan om han skulle gå i pension. Han fyller 65 i år, men trivs bra med jobbet, så nja, han kanske fortsätter till 67.

---
I helgen är det dags för partikongress i Västerås. Denna gång är jag inte ombud utan ska istället vara volontär. Vet inte vad jag får göra. Vakta någon dörr kanske? Det visar sig på fredag.

Plasta mackor till nån slags elevaktivitet ingick i dagens aktiviteter, som annars bestod av plocka disk, torka bord, göra smothie, hacka grönsaker mm.

Bygget för byggprogrammet

Här på Wennströmska skolan bor Hahrska gymnasiet och byggprogrammet i dag. Stora lokaler. Långa korridorer och slitna omklädningsrum. Långt mellan lärarnas arbetsplatser.

Här ska gymnasieelever och lärare börja när höstterminen drar igång. Det finns en del kvar att göra...

... och här är ännu mer kvar att göra. Över den blivande skolrestaurangen finns ännu inget tak. Luftigt är det i alla fall.

 

 

I Västerås fortsätter omställningen av de kommunala gymnasieskolorna. Först att lämna jättebyggnaden Wennströmska skolan på Vallby var särgymnasiet Lidmanska och Wijkmanska som är teknikcollege.

Näst på tur är bygg- och anläggningsprogrammet, Hahrska gymnasiet. I höst flyttar den första delen till centralt belägna Kopparlunden. I april nästa år ska hela utbildningen ha flyttat dit. Där kommer finnas skolrestaurang, fräscha omklädningsrum och funktionella lokaler.

Tillsammans med aktörer i byggbranschen löser skolan till exempel utbildningsmomentet att gjuta grundplattor så att inte stora ytor på en skolgård behöver användas till det.

För någon vecka sedan besökte jag bygget tillsammans med rektorn Jan Oskarsson. Han är full av tillförsikt, ser möjligheterna i de nya lokalerna, hur det attraktiva läget, de nya fina lokalerna i en historiska miljö kan locka fler att söka bygg- och anläggningsprogrammet. Branschen behöver nya duktiga byggarbetare, målare, murare, betongarbetare, rörmokare med mera. Därför behöver fler söka sig till programmet.

På bygget i Kopparlunden träffade jag en tidigare betongelev från Hahrska gymnasiet som innan hon ens hade gått klart skolan blivit erbjuden fast lärlingsplats i byggföretaget. Hon trivdes jättebra med sitt skolval, med arbetskamraterna och jobbet och rekommenderade fler att söka till Hahrska, både tjejer och killar, förstås.

---

I betongkrukan hemma utanför dörren, har jag planterat penséer. Vårsolen inspirerar. Nu har jag dock hört tråkiga rykten om snö imorgon. Jag som stoppat undan skidorna för vintern.

For till fordonsgymnasiet

Besökte fordonsprogrammet på Edströmska gymnasiet i förra veckan och hade ett bra samtal med rektor Anita om lokalhyror kontra elevantal och vad det innebär egentligen att vara en självstyrande enhet.
Edströmska har en lång tradition av att ha samarbete med branschen. Det är mycket värdefullt för en utbildning att ha en sådan kontakt med företag och fack som Edströmska har. Branschen kan tala om vilka behov den har, skolan kan tala om vad deras elever behöver när de är ute på praktik.

Det samarbetet värnar vi om politiskt.

Edströmska är en så kallad "självstyrande enhet" fastän det är en kommunal gymnasieskola. Men vad det innebär i praktiken kan en fundera över. Skolan behöver till exempel inte själv bära sina egna underskott utan det blir  något som hela utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden måste hantera.
 Dessutom så är det mesta reglerat via skollag och i övriga direktiv och planer från nämnden.

Sedan något år tillbaka har Edströmska gymnasiet tagit över flygmekaniska utbildningen som tidigare fanns på Hässlö gymnasiet. Hann tyvärr inte besöka hangaren och se övningsflygplanen. Det får bli ett senare besök.

I eftermiddag blir det en tur till yrkesgymnasiet Hahrska där våra byggelever finns. Rektorn Jan Oskarsson tar emot och vi börjar med en lunch i skolrestaurangen. Hoppas vi också hinner med att besöka de nya lokalerna som nu håller på att ställas i ordning.
I dag finns Hahrska i den jättelika gamla Wennströmska skolan som successivt håller på att tömmas. Näst på tur att lämna den är Hahrska som börjar flytta in i Kopparlunden till höstterminen.

---
I övrigt är jag väldigt lättad över att regeringen har beslutat att säga upp avtalet med Saudiarabien. Mänskliga rättigheter måste stå överst på agendan. Alltid.

Wijkmanska är på gång

Vi går snart in i sportlovsveckan, men så mycket snö finns inte kvar att sporta på i Västerås. Möjligen i konstsnöspåret i Rocklundaskogen och Vedbobacken förstås. Men istället för att sporta kan en ju gå på teater istället med sina barn och se "Girls will make you blush" på Västmanlands teater. Ser fram emot det på tisdag.

Har gjort två bra besök i våra verksamheter den här veckan. I torsdags var utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden på studiebesök hos AMA arbetsmarknad och Atlas. Kommunala AMA arbetsmarknad utför en rad olika arbetsmarknadsinsatser som vi beställer från nämnden. Var till verkstäderna på Tegnérlunden där personer som står långt i från arbetsmarknaden får testa verkstads- och snickerijobb för att sedan kunna gå vidare till andra åtgärder. Arbetsledarna där har bakgrund som lärare, bland annat i särskolan. Den här verksamheten handlar om rehabilitering och vägledning där tillverkningen är en metod, inte ett mål.

Atlas är en verksamhet som riktar sig till ungdomar, 18-25 år som står långt ifrån arbetsmarknaden och har fastnat i arbetslöshet. Unga som av olika skäl har svårt att ta sig för, gå ut genom dörren, inte kan söka jobb, som inte ser en framtid. Alla deltagarna har försörjningsstöd och det är socialkontoret som hänvisar dem till Atlas för att bryta mönstret. Hitta vägar ut ur försörjningsstödet. Målet är att tiden hos Atlas ska leda till studier eller jobb. Många av deltagarna har social ångest, depression, funktionsnedsättningar som till exempel ADHD eller ADD. Hos Atlas, där det arbetar socionomer bland annat, kan det i början handla om att passa tider, lära sig sätta på en spis och laga en matlåda, knyta ihop en soppåse. Medan andra har kommit längre.

Så intressant att få lära sig mer om dem som befinner sig på samhällets skuggsida och hur kommunen kan dra ut dem i ljuset och få dem att växa.

I fredags besökte jag teknikcollege och Wijkmanska gymnasiet. De har haft en tuff höst med flytten från gamla Wenströmska till lokalerna i Skrapan mitt i City. Fick träffa lärare och elever. Roligt att höra eleverna. De var kritiska till strulet i samband med flytten, när uppkopplingar, datorer och maskiner inte fungerade fullt ut men nu gör det, men nu tyckte de placeringen i Skrapan var toppen. Industrieleverna tyckte lokalerna kändes större och överlag är de modernare och fräschare. Bra också att få ihop de olika tekniska utbildningarna med högskoleförberedanden program, industriteknik och elprogram så att de är mer tillsammans. Förut såg de knappt röken av varandra fastän de gick i samma gymnasium.

Rektorn Sven hann också visa mig tågmekanikerutbildningens lokaler i Tillberga där de nu äntligen fått två riktiga spårfordon att träna på. Det är två spårvagnar som tidigare gått i stadstrafiken i Norrköping som skolan leasar. Bra att det nu stabiliserar sig runt tågutbildningen där det varit viss turbulens kring lokaler och tågfordon. Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Sven och jag pratade om hur viktigt det är att få med sig hela personalgruppen och tala positivt om utbildningarna och de nya förutsättningarna och möjligheterna. De elever jag fick träffa var goda ambassadörer för sina respektive utbildningar och rekommenderar fler att söka sig till Wijkmanska. Förhoppningsvis är alla lärare och övrig personal det nu också. För Sverige och Västerås behöver fler tekniker, fler ingenjörer, fler utbildade svetsare, industriarbetare och elektriker.

Västerås säger nej till plågsamma betygsförsök!

Sluta experimentera på barn! Säg nej till plågsamma betygsförsök!
Det har vi i majoritetssamarbetet gjort i Västerås stad. Inga tioåringar i våra skolar ska behöva utsättas för nån försöksverksamhet som stämplar dem och slår mot de svaga eleverna.
Varför utsätta barn för något som vi vet kan vara rent skadligt? Barn behöver lust att lära och kunskaper för livet.

Läs mer om våra ställningstaganden i Dagens samhälle och Vlt.

Förkylningsfunderingar

Människor omkring mig snörvlar och hostar. Får feber. Ont i huvet. Kräks. Ja så där som folk gör. Drabbas av virus. Blir sjuka.
Inte kaxigt, utan snarare förvånat har jag konstaterat att jag blir nästan aldrig sjuk. Fick influensa en gång i början av 90-talet. Drabbades av vinterkräksjuka senast för 10 år sedan. Och förkyld var jag för två år sedan.
Så sa jag till en snörvel- och hostkille för ett par veckor sedan. Men sen kände jag hur det konstigt nog började klia i halsen. Trots motartilleri i form av nässköljningar, c-vitaminchocker och whiskypreparering gick det åt fel håll. Så fick även jag hålla mig still ett par dagar och lulla på turen mellan soffan, sängen, och tekokaren. Men nu sitter jag här igen i mitt krypin på stadshuset mellan ett beredningsmöte och kommunstyrelsesammanträde.

Hoppas att kommunstyrelsen blir kortvarig så jag kan ta bussen hem till vattenkokaren och duntäcket snart igen. Men det är nog en hopplös förhoppning. Kommunstyrelsemöten blir aldrig korta. Fast dock inte lika långa som kommunfullmäktige.
Det har vi i morgon kväll. Innan dess är det budgetseminarium med utbildningsförvaltningen inför budgetåret 2016.
Ja visst är det snurrigt. 2015 har bara börjat och då ska vi börja grotta ner oss i nästa års budget. Och det ser inte roligt ut. Det ser det ju i och för sig aldrig ut, tycker jag det verkar som efter mina fyra år som kommunalråd. Fast inför 2016 ser det verkligen inte roligt ut. Men det är väl inte det som är meningen. Att det ska vara roligt.

Inte roligt är det heller att vara förkyld när snön ligger kolossala drivor utanför fönstren. Jag orkar ju inte åka skidor på den. Blir väldigt skralt med skidåkning i vinter. För mycket annat tar tid och kraft just nu. Tycker snön bara är kall, blöt och tung.

Länge sen sist

"Ja, det där besöket på Tranellska skolan, är fortfarande det senaste inlägget på din blogg. Men jag har ju andra sätt att följa dig så jag vet ju att du gjort saker sen dess."

Ja, det är tur att det finns mammor som påminner en om när det har gått alldeles för lång tid mellan blogginläggen! Tack :)

Julledigheten som var lång och välbehövlig känns väldigt avlägsen.
I torsdags var jag på ännu ett bra verksamhetsbesök, denna gång på Wegas som är gymnasieutbildning för elever med en diagnos inom autismspektrum. Verksamheten finns på Carlforsska gymnasiet och Rudbeckianska gymnasiet. Träffade också övriga rektorer på Carlforsska och fick lära mig mer om IB-programmet där, besöka hantverksprogrammet med frisör och stylist, ekonomiska programmet, handel och samhällsprogrammet. På det estetiska programmet var förberedelserna i full gång inför föreställningen av Alice i Underlandet som har premiär i veckan.

Ser fram emot nästa besök hos gymnasieskolorna. Det är bra input till politiken och också en engergigivare att få träffa stolta företrädare för sina verksamheter.

Men i morgon blir det en tur till Örebro och konferens med arbetsmarknadsministern Ylva Johansson. Hon åker runt och träffar företrädare för alla kommuner för att höra om våra bästa tips att bekämpa ungdomsarbetslösheten. Vi från Västerås ska bland annat berätta om Chance to change, Ung resurs och Samjobb. Insatser som på olika sätt vänder sig till ungdomar.