Pilfinkar och kajor

Snart lite sportlovsledigt. Måtte det nu ligga snö kvar i mina favoritspår, annars blir Carin ledsen.
---
Gjorde min 45:e (?) pryodag i fredags, då jag var på ett gruppboende för demenssjuka på Råby: Pilfinksgården. Ett boende som fick en del anmärkningar vid äldrenämndens granskning för drygt ett halvår sedan. Men nu pågår ett noggrant förbättringsarbete där med ökad grundbemanning, utbildning för personalen, ny arbetsterapeut som brinner för trädgård och utevistelse. Bland annat.
Men maten fick inga höga poäng av personalen. Få grönsaker och ibland för lite mat. Men det hade i alla fall blivit bättre sedan den förra utföraren hade boendet och maten för hela helgen levererades redan på  fredagen. Nu kom maten ett par gånger varje dag. Men kanske vore nästa steg att maten lagades på plats, funderar jag. En del boenden klarar det utan att ha stora kök och att det kostar extra.
Men det där är en sak man kan fundera över. Är det undersköterskornas uppgift att laga mat på ett äldreboende? Bra eller dåligt? Det beror på vad man gör av det.
---
Den senaste veckan har det rapporterats en del i media angående hemtjänsten. Bland annat i vlt där jag blev felciterad. Det stod att jag inte hört klagomål från personal i hemtjänsten om arbetssituationen, men självklart har jag det. Idag var det en rättelse i tidningen, på sidan 2.

 Utförarna har svårt att få ersättningen att räcka till, det går ut över arbetssituationen. Personalen får scheman med pressade gångtider mellan brukarna. Tider som kan bli omöjliga att hålla en dag som denna då det har snöat och är svårt att cykla. Jag tycker inte det är hållbart. Ersättningen ska ses över. Men det är inget som går snabbt. Äldrenämnden har en pressad budget och vi har inga pengar att skjuta till utan att någon annan verksamhet drabbas. Men min åsikt är att äldreomsorgen behöver få större resurser. Frågan är från bara var de ska tas. Från skolan? Nä, ingen bra idé. Snöröjningsbudgeten? Kanske inte så bra. Simhallar och bibliotek? Nähä, inte det heller. Höja skatten då? Somliga säger ja och andra säger nej. Vad säger du?

---
Utanför fönstret tjattrar inga pilfinkar. Däremot hörs kajornas dödsångestläten. I högtalare. Inspelade. Det ska hålla kajorna borta från träden på Munkgatan så folk slipper få sin bilar nedskitade. Undrar hur länge det dröjer innan kajorna överlistat tekniken och allt är tillbaka som förut? Illa låter det i alla fall var 15:e minut.
.

Lågt och högt

Det här uppdraget som jag har förmånen att ha, har verkligen sina upp- och nersidor.
Veckans nersidor var två inlägg i kommunfullmäktige igår.
Det ena från folkpartiets Bengt-Åke Nilsson som sa att de rödgröna borde "kölhalas" för att de inte gör något för att förbättra för cityhandeln. Själv föreslog han fria parkeringar på lördagar.
Jag besvarade honom att välkomna honom till Tekniska nämnden och berättade om allt vi gör där för att utveckla city och att jag ska presentera honom för stans främsta experter på parkeringar, som finns just på tekniska kontoret. Tidigare under kvällen hade nämligen Nilsson blivit invald som ersättare i tekniska nämnden...

Andra lågvattenmärket stod Marcus Jakobsson (M) för när han gick upp och sa att de som är kunder i kommunens verksamheter, till exempel äldreomsorg, är de mest missnöjda.
Jag undrar hur mycket han är ute i verksamheterna. Några av de bästa äldreboendena i staden drivs av kommunen: till exempel Ankaret, Björkbacken och Hökåsen för att nämna några.

Två av veckans höjdpunkter kom från två av våra invånare. Ett från en 93-årig man som ringde mig i måndags bara för att tacka för allt bra kommunen gjorde: Själv hade han nu fått färdtjänst, och när hans fru levde och bodde på ett äldreboende hade hon fått väldigt fin vård och omsorg.

Den andra höjdpunkten kom i form av ett tackbrev från sonen till en 100-åring som jag uppvaktade i veckan. Sonen hade skrivit i sin mors namn:

"Så ber jag Er framföra mitt hjärtliga tack till Äldrenämnden och Västrås Stad för all omsorg, inte bara på min 100-årsdag, utan för alla dagar dess för innan och efteråt. Ni är de gamlas värn och trygghet, som vi gamlingar förlitar oss på. På samma sätt som de gamla en gång förlitade sig på min egen generation och ni i er tur ska förlita er på dem som kommer efter er. Så står vi alla tillsammans i ett långt led, genom åska, brand och och ökensand till gemensam trygghet och glädje genom generationerna. Tack än en gång för att ni bryr er."

Den 100-åriga damen i fråga bor på ett äldreboende som drivs av den kommunala utföraren.

Samarbeten utvecklar

I dag ska jag tillsammans med landstingsrådet Rigmor Åkesson (S) inviga ett nytt samarbete mellan kommunen och landstinget. En mellanvårdsenhet. Det handlar om ett korttidsboende som nu får fast läkarmedverkan från landstinget. På boendet kommer också finnas biståndshandläggare. De olika professionerna (sen tidigare finns ju där förstås sjuksköterskor, undersköterskor och rehabpersonal, bilda arbetslag. Detta ska göra vården mer sammanhållen och höja kvalitéen.

Det är också ett sätta att förebygga platsbristen på lasarettet.

Kommun och landsting behöver bli mycket bättre på att samarbeta istället för att bara se till sina egna ramar. Tillsammans kan vi göra så mycket mer för de som har de största behoven. Då måste vi som politiker och tjänstemän som ansvarar för sina budgetar våga se till helheten och människan.

Samarbetet mellan kommun och landsting har utvecklats under denna mandatperioden. Mellanvårdsenheten på korttidsboendet Zethelius är ännu ett steg på vägen.