När man förlorat måste man ta reda på varför. Förändringar måste göras. Arbetssätt göras om och personer bytas ut. Ofta är hänsynen till enskilda personer större än till vad som är bäst för partiet och politiken. Jag känner mig trött och besviken på att det är så. Om man ska göra en förändring är det lika bra att göra den ordentligt på en gång. Det kanske gör ont. Men att dra ut på det i flera år förlänger bara smärtan.
Vi behöver ny luft, nya tankesätt, en ny förpackning, en ny struktur.
I s-landstingsgruppen tror jag vi är på god väg. Vi har börjat känna oss för på nya arbetssätt och metoder. Vi har människor i ledande ställning som är öppna för förändring.
När det gäller partiledarskapet känner jag mig uppgiven. Nu när både Margot Wallström och Carin Jämtin så tydligt sagt nej. Och så Ulrika Messing. Vad är det för stil av dessa kvinnor att säga nej när vi behöver dom.
Min övertygelse är dock fortfarande att bara en kvinna kan matcha Fredrik Reinfeldt.
Bara en kvinna kan vinna gubbracet.
Jag säger inget mer för jag vet att när väl kandidaten presenteras finns där bara en och då kommer vi alla sluta upp bakom den. Så är det bara. Om det blev bra vet vi först om fyra år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar