I snögloppet med hemtjänsten

Tjugo i åtta i morse gav jag och Linda från Caremas hemtjänst på Pettersberg oss ut i snögloppet. Det blåste snålt och vi huttrade när vi med raska steg tog oss till den första "kunden". Var cirka en knapp kilometer dit. Linda hjälpte mannen med uppstigning och påklädning, fast i minsta möjliga mån. Den här mannen ville inget hellre än att klara sig själv. Jag språkade med hans rara lilla hustru som berättade om barnen och barnbarnen, vedermödorna, sjukdomen, sorgen och skratten.

Efter cirka en timme ut igen i blötsnöblåsten, lika långt fast åt andra hållet. Här stekte jag omeletten medan Linda satt vid bordet och fixade inköpslistan. Sen bytte vi plats, för när denna dam fick klart för sig att jag var fritidspolitiker i äldrenämnden och politisk tjänsteman på landstinget utbrast hon:
-Nej men så intressant! Då måste jag ju verkligen passa på att säga något.
- Ja passa på nu och säg vad du tycker om hemtjänsten, sa jag.
- Ja jag vet inte riktigt vad jag ska säga...
Så vi pratade om Sala, kulturen och Vasastan i Stockholm istället.
Ut i den vindpinande novembern igen och trava iväg till affärn. Handla. Och så tillbaka med inköpen, samma väg. Och sen tillbaka till det första paret för gångträning. Gångträning blir det också för hemtjänstpersonalen i allra högsta grad.

Linda hade synpunkter på det nya intraphonesystemet. Systemet som sådant, att man mäter tiden och att man verkligen får bevis på hur länge man varit hos varje brukare är bra, men ibland stämmer det inte. Telefonen står långt in hos en del brukare och en del kommer på att man kan be personalen om lite mer tjänster efter att den har knappat ut sig. Då behöver brukaren inte betala för det... Och så alla koder som man ska komma ihåg: för inköp, stödstrumpor, dusch, omvårdnad, frukost etc etc.
- I Köping har man en streckkod vid dörrposten som man registrerar när man kommer och går. Det verkar mycket smidigare, tyckte Linda.
Jag är benägen att hålla med.

Resten av dagen när jag satt på mitt kontor hettade kinderna av ovädret. Men Linda och alla andra i hemtjänsten ska göra samma sak i dag, i morgon och alla andra dagar, oavsett väder.
-Du skulle ha varit med när det är riktigt kallt, sa Linda.

Och jag tänker att jobba i andras hem där var och en vill ha det på sitt sätt, och där var och en har sakerna på sin plats, är en konst som kräver känsla, ödmjukhet men även bestämdhet och kunskap.