Har idag varit ute på en pryodag igen. Förmiddag på Klockarkärleken, ett gruppboende för demenssjuka och på eftermiddagen på Gideonsbergs servicehus.
På båda ställena var uppfattningen den samma: bemanningen är så slimmad så att det är svårt att få tid till något extra. Till exempel promenader. Och ändå så är personalen fullt medveten om att det finns knappt något som är så hälsobringande och lugnande för oroliga demenssjuka än just rörelse och utevistelse.
Det här gör mig beklämd. Varje år är det en dragkamp om kommunens pengar. Äldreomsorgen i Västerås kostar redan 1 miljard ( cirka en sjättedel av stadens budget). Många tycker att det räcker så.
Samtidigt vet vi att det blir fler äldre, fler med demenssjukdomar, vi vill att anställda ska ha rätt till heltid och helst slippa delade turer, för vi vet att det är viktigt för att kunna rekrytera folk till äldreomsorgen i framtiden.
Och samtidigt ropar skolan efter mer pengar och underhållsskulden till vägar och broar är 100 miljoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar