En ordinär natt med en av bilarna i kommunens hemtjänst: 43 besök.
Gick på skiftet klockan 22.00 i dygnetruntpatrullens lokaler, centralt i Västerås. Där mötte Anni och Susanne mig som jag skulle få följa med under natten. (Tack för att ni orkade släpa på mig.)
Alla besök noterades i ett block, alla nycklar plockades på en enorm nyckelknippa. Sedan efter en snabbfika ut till bilen.
- Vi får inte ha några väskor i bilen, sa Anni.
Inbrottsrisken är för stor. Dygnet runtpatrullen har vid flera tillfällen blivit utsatt för inbrott i sina bilar.
Jag fick som sagt följa med Anni och Susanne som båda är undersköterskor och jobbat en så där 17 år i dygnet-runt-patrullen, alltid natt. Med 88 procents tjänstgöring, ständig natt, undersköterskeexamen och runt tjugo år i yrket, kommer man upp i en lön på cirka 17.000 efter skatt.
Så det är inte lönen som avgör yrkesvalet. Men de trivs.
Vid de första besöken skulle brukarna läggas, sen följde blöjbyten, tömma katetrar, kissflaskor, tillsyn, övertyga vissa om att det var mitt i natten och inte dags att gå upp och koka gröt, medicinutdelning, och på morgonsidan hjälpa några att komma ur sängen. 43 besök hann vi med. En hade fyra tillsynsbesök, många två, och någon tre. Redan efter fem beök kände jag mig rätt snurrig och hade svårt att hålla koll på om vi var på Vega, Skallberget, Kristiansborg eller Gideonsberg. Men Anni och Susanne körde på i samma lugna, glada och metodiska tempo hela natten.
En halvtimmes matrast mellan två och halv tre, sen ut igen.
Hos sista besöket, när vi slog oss ner, i väntan på personen skulle bli klar i badrummet, var det bra kämpigt att hålla ögonen öppna.
Dessa människor som åker runt hela nätterna och hjälper, vårdar, stoppar om och ser till att våra äldre och funktionshindrade har det bra är värda all beundran. De gör ett fantastiskt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar