Bota orsaken till kvinnomisshandeln. Resurser behöver satsas på förövarna, annars fortsätter bara den onda cirkeln.
Läs min och Carl-Johan Norströms debattartikel i vlt i dag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Vardagliga betraktelser över världsliga och viktiga ting.
Besök
Om mig
- Carin Lidman
- Kommunalråd (S) i Västerås och ordförande i utbildnings och arbetsmarknadsnämnden med torp i skogen. Bakgrund som journalist. Tycker medkänsla är bättre än egoism och att världen är för viktig för att slarvas bort.
Andra bloggar
Bloggarkiv
-
▼
2009
(210)
-
▼
september
(21)
- Korttidspersonal får städa lägenheter
- Debattartikel i vlt idag
- Utestängd
- Det ena och andra
- S-Landstingsgruppen 25/9-09
- Var med och forma framtidens Västerås
- Landstingsfullmäktige
- Kyrkoval och budgetpropp
- Rösta!
- Tågterror
- Förtidsrösta idag! Sista chansen
- Moderaterna sparar på barnen i Västerås
- Sensommardebatt
- Utestängs från fritis
- Pryo på demensboendet
- Soporna i havet
- Tisdag från morgon till kväll
- Valrörelse igen!
- Det kryper närmre
- Läkarmarknad
- Sala-surr
-
▼
september
(21)
Besök
2 kommentarer:
Hejsan Carin!
Har tagit del av debattartikeln och blir förvånad över att vi inte nått längre när det gäller arbetet kring relationsvåld?
Enligt brottsförebyggande rådet (BRÅ) tyder det mesta på att det är en relativt liten könskillnad när det gäller utsatthet för relationsvåld, och att våldet är lika vanligt förekommande i samkönade relationer som i heterosexuella förhållanden.
Även om kvinnors våld förvisso tenderar att inte vara lika omfattande och grovt, bör man betänka att många offer upplever att känslan av utsatthet och hjälplöshet är värre än våldet.
Det finns således en stor grupp män och kvinnor som behöver lära sig att kontrollera sin ilska, precis som det finns en stor mängd män och kvinnor som är i behov av hjälp och stöd efter att de utsatts för relationsvåld.
Ändå fastnar debatten alltid i den sorgligt stereotypa bilden av män som förövare och kvinnor som offer.
Blir en man utsatt för relationsvåld har han mycket små möjligheter till stöd och hjälp, och skyddat boende är i det närmaste omöjligt. Om en kvinna vill ha hjälp att kontrollera sin ilska, har hon små möjligheter till stöd och hjälp.
Är det verkligen så vi vill ha det? Borde vi inte istället sträva efter en vård och en omsorg som riktar sig till alla medborgare, oavsett kön och sexuell läggning?
Tänkvärt är även att BRÅ uppskattar att ca 1,2 % (mörkertalet inräknat) av kvinnorna årligen utsätts för våld från en nuvarande eller tidigare partner. Det innebär att ca 99 % av männen inte slår sina kvinnor.
Hej Magnus!
Tack för dina tänkvärda kommentar. En annan grupp som ofta glöms bort är alla våra äldre som får utstå våld, av sin make/maka eller från sina barn.
Skicka en kommentar