Tio procent av befolkningen har dyslexi. Det betyder att det finns cirka 1500 barn och ungdomar 7-15 år i Västerås som har dyslexi.
Ganska många, eller hur? Finns det någon plan för hur dessa barn ska upptäckas, så att de får hjälp i tid? Nej.
I Västerås är det två års väntetid på att överhuvudtaget få en dyslexiutredning!
Och då först ofta efter påtryckningar från föräldrar. Hur det går för alla barn som inte har några föräldrar som trycker på kan var och en förstå.
Vi har en regering och ett styre även i Västerås som pläderar för ordning och reda, keps- o mobiltelefonförbud, betyg från första årskursen. Men vad spelar allt detta för roll om man inte ens är beredd att ge barnen en skolgång som de kan tillgodogöra sig.
Som orolig förälder, med dyslexi i familjen (det är ärftligt) kan man få till svar av skolan att: "nämen hon är ju född så sent på året, därför ligger hon efter" eller
"men härom dan läste han riktigt bra" eller
"men det finns dom i klassen som stavar mycket värre än Kalle"
och sen.
"ja, men det är över två års väntetid på att få en utredning, det är så lång kö, och nu prioriteras dom som går i högstadiet."
HÖGSTADIET!, vill jag skrika! För i helvete då är det ju redan försent!
I kväll är jag så arg så jag kan grina åt den bedrövliga skolan som inte kommit längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Carin!
Kolla om skolan har ett avtal med den privata aktören på marknade för dyslexiutredningar. Om inte kolla då upp varför. Persboskolan i Skultuna hade det. Därför gick Fredriks utredning fortare.Mycket av problemet hänger på att många lärare anser sig kunna detta men så är inte fallet. Okunskapen är graverande. Det gör också att man väntar för länge. Det är bara att bråka och inte ge sig. Kram Elisabeth
Hej Elisabeth!
Håller med om att okunskapen är graverande. Kunde aldrig tro att det skulle vara så här illa. Har haft ett samtal med en områdeschef idag. Kanske löser det sig för oss. Men hur är det för alla andra??
Skicka en kommentar