Välfärdsdilemman

Var på höstkonferens med Västerås arbetarekommun i lördags och seminarium om välfärden. Där kom den svåra frågan om välfärdens finansiering upp.
-Mer tillväxt och arbetskraftsinvandring, förespråkade en.
Men Christina Järnstedt från LO, påpekade så klokt, att först måste vi kunna ta hand om den arbetskraft som vi faktiskt redan har, men som nu inte är välkomna på arbetsmarknaden: invandrare, långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, deltidsarbetande.
Det där sista har slagit mig flera gånger när jag varit ute på besök på stans alla äldreboende. På alla äldreboenden finns det deltidsanställda. Och på de allra flesta deltidsanställda som skulle vilja jobba heltid.
Enhetscheferna brukar då ofta säga:"att i det här tunga yrket, vill man inte/orkar man inte jobba heltid.
Som om det skulle vara en ursäkt. Av alla arbeten idag i det här landet ska man kunna kräva att man ska orka jobba heltid ända fram till pension. För vilken undersköterska eller vårdbiträde ska kunna klara sig på en deltidslön? Varför accepteras det att man ska bli utsliten av vissa yrken, medan andra med andra yrken kan jobba tills de är 70 och få bättre pension. Hur kan man tycka att det är ok att det är så?
---
Var till en poesi-frissa i dag.
-Har du målat, frågade hon.
Det var inte mina gråa hår hon syftade på... För jag hade målat.
Sen målade frissan på håret.Då blev det så här:
Poesi-frissan berättade att på nätterna skriver hon. Och ibland publicerar hon sig här.