Direktörns testamente

Landstingsdirektören i Västmanland Rolf Forsström har bara ett par dagar kvar på jobbet. Då passar han på att lämna sitt testamente i form av ett debattinlägg i vlt.

Han skriver:

"Strejken innebär att hundratals västmanlänningar får efterlängtade operationer uppskjutna på obestämd tid och att cancerpatienter tvingas vänta på behandling.
Tusentals patienter kan inte komma fram till vården på telefon utan tvingas sitta och köa i väntrummen. Samtidigt gör kvarvarande personal ett fantastiskt arbete på överfulla avdelningar.Det är inte arbetsgivaren som valt konflikten som metod.
---
Vårdförbundets styrelse ville godkänna medlarnas bud men medlemmarna sade nej. I stället valde man att gå ut i strejk och kräver 15 procent i löneökningar på två år - dubbelt så mycket som alla andra."

För det första tycker jag det är anmärkningsvärt att en direktör, som dessutom bara har ett par dagar kvar på jobbet skriver en debattartikel som bara innebär att slänga bensin på brasan. Det blir den nya direktören som får raka ihop askan som blir kvar och försöka bygga upp ett förtroende med vårdförbundet.
Precis som direktören själv påpekade inför landstingsfullmäktiges förtroendevalda politiker, så är det DE som har ett arbetsgivaransvar.

Att sjuksköterskorna är underbetalda i förhållande till det ansvar de har och det arbete de utför, anser de flesta. Att ge vad de förtjänar kostar pengar, men folkets vilja att betala skatt är stor om man vet att det går till något nödvändigt, till exempel till sjukvård, omsorg och högre löner till sjuksköterskor.

I lördags träffade jag en ung kvinna som i höst planerar att börja på sjuksköterskeprogrammet. Vårdkonflikten har fått henne att våga. Kanske finns det nu hopp om att utbildningen kommer betala sig, resonerade hon.
Men hur blir det om samhället inte vill betala? Varför gå på högskolan i flera år om det inte lönar sig?
Det tycker jag också att en och annan direktör kan fundera på, samtidigt som han lyfter 150.000 i månadslön.