Dålig moral passar varken politiker eller journalister

Tog en veckas välförtjänt semester tillsammans med barnen och åkte söderut dagen efter att Reinfeldt presenterade sin nya regering. Lagom tills vi kom hem hade regeringsbygget börjat rasa som ett korthus. Först att falla var Maria Borelius och näst att hänga löst är Cecilia Stegö Chilò.

Dom här båda damerna utger sig för att vara journalister. Journalister och politiker. Något som jag förövrigt själv betecknar mig som. Något som man då känner till är att allt som kan komma en att ligga en till last, typ brottsliga handlingar, tvivelaktig skatteplanering eller annat som anses omoraliskt, kan grävas upp och läggas fram i ljuset. Särskilt om man har blivit utsedd till minister.

Det jag inte kan begripa är hur dom här personerna som säger sig vara journalister inte fattade att det här skulle komma fram. Varför utsatte sig Borelius sig själv och sin familj för detta. Hon kunde fortsätta att leva sitt lugna djursholmsliv utan att behöva schavottera i pressen.

Är man så aningslös är man antingen väldigt naiv eller så har man en annan syn på moral och etik än folk i gemen. Vare sig man är det ena eller andra så passar man knappast som minister.

Om sedan kulturministern, som medvetet låtit bli att betala tv-licens, någonsin ska kunna vinna public service förtroende eller förövrigt större delen av journalistikårens förtroende, tror jag är mycket tveksamt. Ska bli mycket intressant och se om hon dyker upp på publicistklubbens möte i morgon, som tidigare har annonserats...

Till sist ett citat från dagens ledare i Svenska dagbladet (m):

"Bristen på solidaritet har varit borgerlighetens förbannelse..."

Kunde inte sagt det bättre själv.