Från misslyckanden till en ljusnande framtid

Det finns möjligheter för dem som mött en rad av misslyckanden redan i sitt unga liv. I dag hälsade jag på hos specialpedagogiska gruppen hos Eductus. Och slogs av vad mycket bra som ändå görs i den här stan.

Eductus är en av anordnarna av vuxenutbildning i Västerås. Där bedrivs svenska för invandrare, yrkesutbildning, undervisning i grundläggande ämnen med mera. En stor del av verksamheten sker på uppdrag av Västerås stad. En liten del, och mycket speciell är den specialpedagogiska gruppen med plats för totalt runt 15 elever.

Här fick jag träffa J som efter två år i gymnasiet och mycket frånvaro fick höra att de inte kunde göra mer för henne. Hon blev utskickad ur skolan med sin diagnos ADD och utan vägar till framtiden. Fick också träffa M som med svår ångesproblematik inte fixade gymnasiet och sen misslyckades på komvux.
Nu efter nästan fyra år av studier i sin egen takt har de snart fixat fullständiga gymnasieexamen. De har växt i självförtroende och förmåga. De har övervunnit sina rädslor.
- Jag har bestämt mig, jag är trött på att vara sjuk, sa J.

Kanske är den här lilla gruppen för vuxenutbildning unik i sitt slag i landet? För att komma hit måste man ha en neuropsykiatrisk diagnos, till exempel asperger, adhd eller add. Eleverna är mellan 20 och 26 år. De har egna lokaler med egen ingång, granne med det övriga Eductus. De har en egen lärare Anders Carlsson, som är specialpedagog med mångårig erfarenhet. De elever som klarar det kan gå på lektioner tillsammans med de övriga på Eductus när det passar.
Hit kommer elever som misslyckats i vanliga skolan på grund av att den inte kunna se och ge de här eleverna det stöd de behöver. Många hamnar hemma i sysslolöshet. Vänder på dygnet. Blir ett fall för kommunens försörjningsstöd eller försäkringskassans aktivitetsersättning. Och mår dåligt.

Det skulle behövas fler platser. Det finns många fler som J och M som behöver få ta sin gymnasieexamen i sin egen takt och utefter sin egen förmåga. De kan och vill göra en insats precis som vi andra. De kan och vill känna sig kompetenta och behövda. Vi måste ge dem chansen för de behövs på framtidens arbetsmarknad och ett samhälle ska och måste ha plats för oss alla.

- Det är inte roligt att gå hemma. Det är själadödande. Man behöver ha ett syfte i sitt liv, sa M.

Dessa ungdomars problem syns inte utanpå. De ser ut som vem som helst. De behöver ha förväntningar på sig, som alla elever. Inte att vuxenvärlden ger upp på dem.
- Den här verksamheten behövs, men egentligen skulle den inte behövas, sa J.
Om gymnasieskolan hade hade gett henne extra stöd, mer tid och sett henne, skulle hon fixat det.
- Man blir inte hjälpt av att få höra att "men hon klarar det, varför gör inte du det?"
J är snart 24 år. Och nu förtiden väldigt motiverad. Snart är hon färdig undersköterska. Jag vet att hon kommer få jobb.