Förkylningsfunderingar

Människor omkring mig snörvlar och hostar. Får feber. Ont i huvet. Kräks. Ja så där som folk gör. Drabbas av virus. Blir sjuka.
Inte kaxigt, utan snarare förvånat har jag konstaterat att jag blir nästan aldrig sjuk. Fick influensa en gång i början av 90-talet. Drabbades av vinterkräksjuka senast för 10 år sedan. Och förkyld var jag för två år sedan.
Så sa jag till en snörvel- och hostkille för ett par veckor sedan. Men sen kände jag hur det konstigt nog började klia i halsen. Trots motartilleri i form av nässköljningar, c-vitaminchocker och whiskypreparering gick det åt fel håll. Så fick även jag hålla mig still ett par dagar och lulla på turen mellan soffan, sängen, och tekokaren. Men nu sitter jag här igen i mitt krypin på stadshuset mellan ett beredningsmöte och kommunstyrelsesammanträde.

Hoppas att kommunstyrelsen blir kortvarig så jag kan ta bussen hem till vattenkokaren och duntäcket snart igen. Men det är nog en hopplös förhoppning. Kommunstyrelsemöten blir aldrig korta. Fast dock inte lika långa som kommunfullmäktige.
Det har vi i morgon kväll. Innan dess är det budgetseminarium med utbildningsförvaltningen inför budgetåret 2016.
Ja visst är det snurrigt. 2015 har bara börjat och då ska vi börja grotta ner oss i nästa års budget. Och det ser inte roligt ut. Det ser det ju i och för sig aldrig ut, tycker jag det verkar som efter mina fyra år som kommunalråd. Fast inför 2016 ser det verkligen inte roligt ut. Men det är väl inte det som är meningen. Att det ska vara roligt.

Inte roligt är det heller att vara förkyld när snön ligger kolossala drivor utanför fönstren. Jag orkar ju inte åka skidor på den. Blir väldigt skralt med skidåkning i vinter. För mycket annat tar tid och kraft just nu. Tycker snön bara är kall, blöt och tung.