Har idag gjort årets första pryodag. Började morgonen på Gideonsbergs servicehus där jag fick följa med Carina som både är undersköterska och äldrepedagog. Hon har jobbat länge i sitt yrke och tycker det fortfarande är roligt.
Vi talade rätt mycket om rekryteringsbehovet och att för få söker sig till omvårdnadsutbildningar.
- Som undersköterska måste man stå upp för sitt yrke, menade hon. Vara stolt.
Vilket kanske inte är alldeles lätt när många har en förutfattad bild om vad äldreomsorgen är, konstaterade vi.
Träffade boende och anhöriga som var nöjda med sitt boende och maten som serverades. I dag var det spenatsoppa och bärpaj eller laxpudding.
-Laxlåda, rättade den finskfödde mannen som stod och väntade på sin lunch i restaurangen.
-Pudding säger man om något som är sött i Finland, fortsatte han. En flicka till exempel...
---
På eftermiddagen fortsatte jag till Resmilans servicehus vid Odensviplatsen/Skiljebo där jag först fick hjälpa till på mötesplatsen som hade spa-dag. Blev utrustad med en speciell huvudkrafsare och sen blev jag populär.
Kände igen en dam som jag tidigare träffat på mötesplatsen på Skiljebo. Hon bor sedan ett halvår på servicehuset. Hon har haft mycket synpunkter tidigare och det hade hon nu med.
Det var för många olika som kom och hjälpte henne, men det hade blivit bättre. Sjukresorna kostar alldeles för mycket, 100 kronor per resa. Och hyran var alldeles för hög. I en sån liten lägenhet på ett servicehus borde den vara subventionerad. Och dessutom har ju pensionen sänkts.
Elände om pensionen höll jag med om.
När det gäller hyran så sätts den av hyresvärden. Äldrenämnden subventionerar inte den, däremot vården som ges på servicehuset.
Resten av dagen fick jag följa med sjuksköterskan Lill-Marie när hon tog bort stygn på amputerade ben, la om sår och bytte dosetter. De sjuksköterskor som jag träffade har sökt sig till kommunen bort från sjukhusvården, främst för arbetstidernas skull, men också för att lönen är bättre.
- Kan ni känna att ni kan koppla av när ni kommer hem, att ni har hunnit med, frågade jag.
Lill-Marie tänkte en stund innan hon svarade:
- Ja, det tycker jag att jag kan.
----
Nä snart dags att bege sig på möte med valledningen och i morgon först möte med Mälardalsrådets miljöutskott som jag dock måste lämna tidigare för att hinna uppvakta en 100 åring. Känner att jag själv har svårt att ha den där känslan när jag kommer hem: att jag kan koppla av och har hunnit med det jag ska.
Så blir det inte i dag heller. För jag har inte hunnit läsa det jag borde läst och inte hunnit skriva det jag borde ha skrivit. Och inte tänker jag göra det på lördag heller, för avkoppling är viktigt för att hjärnan ska fungera även nästa vecka.
På lördag blir det längdskidåkning i mitt skidparadis! Det är avkoppling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar