Cykelmakt

För tre år sedan stod jag i korsningen Stora Gatan / Kopparbergsvägen och delade ut flygblad och fruktpåsar till cyklister.
Det var valrörelse och att förbättra Cykelstaden Västerås var en prioriterad fråga för oss Socialdemokrater som då var i opposition.
-Visst behöver den här cykelvägen efter Stora Gatan bli bättre, sa jag och pekade i riktning mot Mimerkvarteren. Här är ju så gropigt och fullt av vatten när det regnar.

Drygt två månader senare satt jag som ordförande i Tekniska nämnden och tog upp frågan. Då lät det besvärligt att göra något gång- och cykelbanan efter Stora Gatan. Byggnationerna var ju inte klara förklarade tjänstemännen. Det var bättre att vänta tills allt var färdigbyggt.
Några år tidigare hade markvärmen slagits av på cykelbanan. Vi från den nya rödgröna majoriteten ville gärna se markvärme där igen för att förbättra framkomligheten på ett av de mest frekventa cykelstråken i stan.
Svårt, fick vi höra. Var markvärmen väl avslagen så var den. Då blev den förstörd.

Och så var det Munkgatan.  Munkgatan skulle göras om fick vi se ritningar på men någon cykelbana fanns inte inritad. Det borde det vara, hävdade jag. Ska vi vara en cykelstad måste det finnas utrymme för cyklisterna. Knepigt få med sig fastighetsägarna på det fick vi höra.

Men politik är att vilja.
Nu tre år senare är investeringsarbetena i full gång. I höst står den nya gång- och cykelbanan efter Munkgatan klar. Och senare i höst kommer den nya, fina gång- och cykelvägen efter Stora gatan att kunna invigas. Med markvärme!
Det kallar jag makt på riktigt.