I går bestämde jag mig. Slutgilitigt.10 februari, klockan 10.15 är det dags för starten i Engelbrektsloppet och jag ska vara där och med.
Har åkt Kristinaloppet flera gånger, senast förra året, som är tre mil långt. Engelbrektsloppet är det dubbla. De som har åkt det säger att den psykiska påfrestningen är störst, att åka samma vända två gånger.
Men jag har tränat mig för den också. Åker ju nästan alltid flera vändor i något spår när jag är ute och tränar.
Senast igår när jag var ute på en tremilsrunda i Västerås. Då blev det två rundor vid Lista Kärr. I torsdags tre (då bilden är från).
Nu har skidorna varit på Runes i Skinnskatteberg och blivit preparerade. Har talat med en vallningsexpert som lovat ta sig an mina skidor inför loppet. Har fått ihop 35 mil hittills i benen. Barnen har lovat att ta hand om varandra den aktuella dagen (även om 18-åringen tycker det verkar vara onyttigt långt att åka 6 mil skidor på en och samma gång).
Det fanns liksom inga fler hinder. Det var bara att slå till.
Nu hoppas jag att de här plusgraderna som hotar den här veckan inte går för hårt åt spåren här i stan så att det ruinerar min inplanerade träning i veckan.
Häromdagen satt jag och lunchade med några kamrater som pratade om hur bra de tänker när de gör andra saker och sorterar ut saker och ting, på hästryggen till exempel.
- Carin, det måste ju du också göra när du är ute och åker skidor, sa en i sällskapet.
- Mmmm, svarade jag lite undvikande.
För det jag tänker på när jag sliter där i spåret är: hur många kilometer jag åkt, hur många till jag ska åka, vad jag ska äta när jag kommer hem, hur den där kvinnan kan åka så fort o ska jag inte klara av att åka ifatt henne hon måste ju vara äldre än jag, eller varför den där tölpen i hörlurar inte tackade när jag klev ur spåret för honom, eller bara hur fantastiskt vackert det är här i skogen och vilket härligt glid jag har just nu och hej vad det går i den här nerförsbacken!
Nä, så mycket kommunala problem löser jag inte där just då i spåret, men det ger mig kraft, lust och energi att ta itu med dem sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar