Värk

Aj aj aj. Jag ser ut som om jag har tre pingisbollar i vänstra kinden. Har besökt käkkirurgen. En visdomstand som aldrig kommit upp visade sig vara en knepig uppgift för tandläkarn. Fastän den aldrig sett dagens ljus var tanden full med karies (äckligt och hur är det möjligt jag som är så nitisk med tandtråd, borste och fluortandkräm! Fast det är klart det är ju inte lätt att borsta en tand som aldrig kommit upp.) Tanden var mjuk som glass påstod tandläkarn som fick plocka ut den i smådelar efter att ha karvat, borrat, karvat och borrat i en och en halv timme.
Funderade medan jag låg där iklädd landstingsskjorta, nätmössa, plastsockor, med grön duk över huvudet och kroppen vad som är värst: operera ut en tand eller föda barn. Så här efteråt tror jag faktiskt tanden. Jag menar, jag har ju inte ens belönats med en bebis, bara blivit en tand fattigare.

- Du kommer nog ha lite mer ont än i normalfallet, peppade mig tandläkarn efteråt efter att ha skrivit ut ett recept på triangelmedicin.

Hoppas svullnaden gått ner till på lördag då jag ska stå vid Skiljebo centrum tillsammans med mina kamrater i Malmabergs s-förening och bjuda på kaffe, korv och politikprat.