Lat

På 50-årskalaset ikväll:
-Jag läser din blogg för att se vad du har för dig.
- Oj, ja den uppdaterar jag inte så ofta nu.
- Nej, då tänker jag att nu har Carin varit lat.
Ack och ve. Den som ändå var lat.
Att vara lat är min absolut sämsta gren. En närstående person brukar skälla på mig för att jag är så dålig på att lata mig.
Men när högar med handlingar väntar på att bli lästa, samtal ska bli ringda, anföranden förberedas, mejl skrivas, möten planeras. Ja då blir bloggen lidande. Och så även latheten.
Från 50-årskalaset igen:
- Du gjorde rätt i som tog ledigt idag och inte gick på regionkonferensen.
- Jaha...
Ledig? Nja, jag ville inte lämna barnen ensamma hela dagen. Men ledig? Jo, lite ledig var jag väl eftersom jag hann springa min 7-km runda, men sen gick dagen åt till tvätt, storhandling på Coop, handlingsläsande, matlagning och gräva upp dahliaknölar och skörda rödbetor o potatis. Så ledig. Vad är det?

---
I torsdags hade jag månadens pryodag. Förmiddagen tillbringade jag med Attendos hemtjänst på Viksäng. Attendo väljer att göra fler kretsar när kunderna blir för många. Så denna krets 7 skulle snart troligen delas eftersom det hade tillkommit många nya kunder på Öster mälarstrand.
Detta minskar administrationen och ökar kontinuiteten menade de. Något för kommunens egen hemtjänst att tänka på...
Fick gå med en kvinna som omskolat sig till undersköterska efter 22 år inom handeln och nu jobbat i två år inom hemtsjänten. Hon tyckte att det här var bland det bästa hon gjort.

På eftermiddagen var jag tillbaka på Gryta korttidsenhet där jag varit vid minst två tidigare tillfällen. Det har nyligen skett omstruktureringar där. Platser har flyttats över till Zethelius korttidsboende på Bäckby. På Gryta är det tvåbäddsrum vilket inte är optimalt när man har med dementa att göra. Utrymmena är också lite väl tilltagna och något förvirrande för en dement person. Men personalen är stabil. Många har jobbat där i 10-15-20 år! Personalen hade fått vidareutbildning i vård av dementa under året. Bra.

Passande var jag sedan i går på besök hos demensföreningen på Bäckby. Mycket bra samtal och bra synpunkter. Och när man får höra av dessa kunniga erfarna engagerade människor: "Vi är så glada att det äntligen är en ordförande som lyssnar på oss."
Ja, då känner jag att det är värt det. Det är det här som gör det värt det.

Och nu ska jag faktiskt gå och lata mig. Eller sova kanske det heter.