Det här jobbbet jag har. I bland känns det väldigt ensamt. Man har liksom en massa människor att ha att göra med, men inte en enda vanlig kollega. De befinner sig i andra landsting och tyvärr träffas vi alldeles för sällan. Men i slutet av april har vi s-polsekar i Svealandsregionen i alla fall lyckas peta in en träff.
Då kan man lätta sitt hjärta om kollegiala ting: så som lön, anställningsvillkor, arbetsuppgifter, landstingsråd, besparingar och intrigmakande. För sånt finns överallt. Och det tycker jag är den jobbigaste och värsta baksidan av det här jobbet. Men när det känns så där extra ensamt och tungjobbat rekommenderar jag alla mina goda kolleger att lyssna på det här
då blir man glad
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar