Artikeln nedan publicerades i Aktuellt i Politiken 14/4 -08
Ett inlägg i regionfrågan. Äntligen!
Publicerad i AiP 14/4 2008
De senaste åren har frågan om en ny regional organisation fått ökad aktualitet. För allt fler blir det tydligt att organisationen från år 1634 inte lägre fungerar. För många medborgare är länsgränserna onaturliga i takt med ökad pendling. Utvecklingen inom sjukvården gör att befolkningen i ett län inte längre räcker till som underlag för den högspecialiserade vården. Infrastrukturfrågorna kräver samverkan över länsgränserna och de statliga myndigheterna har precis som näringslivet sedan länge övergivit länen som regional indelning.
Samarbete och samverkan mellan kommuner och landsting är intensivt. Det är i grunden bra, men det innebär också problem. Antalet frågor som diskuteras i indirekt valda politiska församlingar blir fler. Insynen för medborgarna riskerar att bli mindre och inflytandet för de direktvalda församlingarna minskar.
Den borgerliga regeringens hållning i frågan blir mer och mer obegriplig. Å ena sidan uttrycker Fredrik Reinfeldt en stor tveksamhet till en ny regional organisation, samtidigt som regeringen tillsatt en statlig samordnare som deltar i processen med att ta fram en ny organisation. Tanken att en ny regional organisation ska växa fram underifrån kan låta bra men riskerar att skapa stora problem. Någon måste ta ett ansvar för att alla regioner får rimliga och rättvisa förutsättningar samtidigt som det verkar orimligt att staten inte skulle ha någon åsikt om hur staten styrs. Moderaterna har också sagt att försöksverksamheten i Skåne och Västra Götaland ska permanentas samtidigt som man är beredd att säga nej till regionbildningar i resten av landet!
Att det finns ett starkt stöd för en ny regional organisation är tydligt då 98 procent av kommunerna och landstingen ställer sig i huvudsak positiva till ansvarskommitténs förslag. Lokala och regionala politiker i Skåne och Västra Götaland redovisar att man har fått större möjligheter att jobba med regional utveckling än tidigare. I andra delar av landet har vi inte samma möjligheter och förutsättningar. Ännu viktigare är att de nya större regionerna har visat sig vara bättre på att möta människors behov. Det som kan uppfattas som enbart en administrativ och politisk förändring är idag både accepterat och omtyckt av medborgarna.
Vi menar att vi socialdemokrater inte får göra samma misstag som den borgerliga regeringen. Vi får inte backa från ansvaret för att hela landet ska få goda och rättvisa utvecklingsmöjligheter. Vi måste som parti ta ställning och fastställa vilka principer som är viktiga för oss när en ny regional organisation utformas. Den 31 maj ska ansökningarna från landstingen vara inne för att processen ska fortsätta framåt – så det är bråttom.
Redan nu är några regioner klara att skicka in ansökningar men i Mälardalen/Svealand är frågan svårlöst. Och fortfarande har inte vi som parti givit de besked som behövs för att det ska gå att hitta en lösning. En fråga som måste besvaras är hur stor en region får bli.
Vi representerar län och städer som dagligen verkar och utvecklas i Stockholms närhet. Både medborgare och näringsliv är beroende av goda kommunikationer och ett nära samarbete med Stockholm. Tillsammans med Stockholms län representerar våra län nästan fyra miljoner invånare.
Vi vill växa tillsammans med Stockholm, men tycker inte att det är rimligt att vi alla bildar en gemensam region med Stockholm. Vi tror, precis som de flesta remissinstanserna, att ansvarskommitténs förslag om en gräns på cirka två miljoner invånare är rimlig i ett nationellt perspektiv. Det betyder att vi är beredda bilda en region bredvid Stockholms län här i Mellansverige. För detta måste partistyrelsens nybildade grupp i frågan och partiledningen ge sitt stöd. Mona Sahlin säger ofta att vår politik ska vara rättvis och modern. Ett stöd i denna fråga fyller båda de kraven.
Vi tror att en region som i huvudsak bygger på Uppsala-Örebro sjukvårdsregion ger störst förutsättningar för att vi ska kunna växa och utvecklas. Sjukvårdsregionen består idag av landstingen i Uppsala, Örebro, Västmanland, Värmland, Gävleborg, Sörmland och Dalarna. Det är en region med nästan två miljoner invånare som skulle kunna verka tillsammans med Stockholms län samtidigt som det ger oss tillräcklig styrka att arbeta med regional utveckling, infrastruktur, högspecialiserad vård och forskning. Vi kan utvecklas tillsammans på jämbördiga villkor i en flerkärnig region med flera starka tillväxtcentra precis som idag.
Alf Johansson, Landstingsstyrelsens ordförande, Landstinget Dalarna
Ann-Margret Knapp, Landstingsstyrelsens ordförande, Landstinget Gävleborg
Börje Wennberg, Landstingsråd i opposition, Landstinget i Uppsala län
Denise Bergström, Landstingsråd i opposition, Landstinget Västmanland
Jonas Karlsson, kommunalråd i opposition, Örebro kommun
Jonny Ganshag, kommunalråd i opposition, Falun kommun
Lena Hartwig, kommunalråd i opposition, Uppsala kommun
Lena Melesjö Windahl, Kommunstyrelsens ordförande, Karlstad kommun
Marie-Louise Forsberg Fransson, Landstingsstyrelsens ordförande, Örebro läns landsting
Per-Olov Svensson, ordförande, Region Gävleborg
Ulric Andersson, Landstingsstyrelsens ordförande, Landstinget i Värmland
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar