Gjorde en pryodag på Caremas båda äldreboenden i Västerås i går. På förmiddagen var jag i hälarna på Raija på Trumslagarbacken och på eftermiddagen hängde jag på Mia på Pettersbergs gruppboende.
Och nej: jag såg ingen som vägde blöjor, inga som låg på madrasser, ingen som satt ensam framför tv:n... Och nej, jag tror inte de gjorde sig till för att bara jag var där.
Däremot fick jag se personal som satt tillsammans med äldre vid matbordet. Smakade god mat. Såg personal som höll handen på orolig liten dam och tittade på Åsa-Nisse tillsammans, bingospel som engagerade både boende och personal, varm stämning och människokärlek.
Men jag fick också höra om arbetsamma helgpass med lite personal och delade turer, få heltider, att personalsituationen blivit bättre på sen kväll sedan äldrenämndens tjänstemän gjort anmärkningar, synpunkter på att bonusar till höga chefer är fel och att vinster ska gå tillbaka i verksamheten.
Flera i personalen på Pettersberg vittnade också om nackdelarna med att ha ett gruppboende för dementa insprängt i ett hyreshus. Då blir det inte mycket utevistelse. För det kan vara en utmaning att få en dement person att kliva in i en hiss...
Jag kan inte förstå hur man tänkte när man planerade dessa gruppboenden för dementa. För tyvärr har vi inte bara ett sådant i Västerås, utan flera.
Gruppboende för dementa ska självklart ligga i markplan med en utemiljö som är säker och inbjudande för de boende att själva ta sig till.
1 kommentar:
Då får vi jobba ännu mer för att miljön ska bli bättre för de som är och blir dementa!Intressant område!
Carola
Skicka en kommentar