Rökta regionen

Politiker överlag - utom moderater överlag - är överens om att Sverige bör delas in i större regioner i stället för de mindre landstingen.
Men i stället för att just enas om detta och sätta in kraft på att det verkligen blir så, stirrar tyvärr alltför många politiker sig blinda på var just deras så heliga gräns ska dras.
Här i Västerås till exempel har de flesta kommunpolitiker oavsett partifärg piskat in sig själva i Stockholmshörnet - att det skulle vara det enda saliggörande.
Det besvärliga är dock att Stockholmspolitikerna själva verkar måttligt intresserade av att gifta ihop sig med resten av omvärlden runt Mälaren. Och för att bli ihop räcker det inte att en av parterna är intresserade. Det blir inget lyckligt äktenskap.
Landstingspolitiker är sedan många år vana att samarbeta över länsgränser. Det kräver sjukvården redan idag. Det samarbetet sker i dag i en region som består av Västmanland-Örebro-Uppsala-Dalarna-Gävleborg-Värmland och Sörmland.
Vissa i den här samverkansregionen är väldigt tydliga i sina frierier. Andra, som Västmanland, mer avvaktande. Just för att slitningarna här är så stora inom vårt eget parti - vi vill inte blottlägga oss.
Det största samverkansområdet, om man ser till antalet miljarder och människors liv och hälsa, är just sjukvården. Därför är det häpnadsväckande att en del politiker - även framstående sådana - tycker att sjukvården ska lämnas åt sidan vid en regionbildning.
Att bilda större regioner är en av de viktigaste framtidsfrågorna för svensk sjukvård. Det handlar om resurser, personalrekrytering och att människor ska få den bästa vården.
Men när politiker inom vårt eget parti, i mitt eget partidistrikt, tycker det är viktigare att börja bygga murar mot andra, än att arbeta för att verkligen bilda fungerande samarbetsregioner blir jag deprimerad och frustrerad.