Äldrenämndens granskning kom fram till att det fanns en hel de förbättringar som behövde göras, bland annat när det gällde rutiner, att skapa sådana och att de följdes, förbättra teamarbete och dokumentation. En tydligare styrning av verksamheten behövdes.
Jag var lite spänd innan jag skulle dit. Vad skulle jag få för bemötande? Skulle personalen vara bitter, känna sig orättvist behandlade, vara arga på vår granskning och krav på åtgärder?
Men inget av detta mötte jag.
Nej, däremot en engagerad personal som jobbat där länge, som höll med om att det funnits brister i till exempel rutinarbete och rutiner. Som såg fram emot det förändringsarbete som inletts och tyckte det var bra att de fått en ny chef som ställde krav på dem samtidigt som den förväntade sig att personalen hade kunskaper för att göra ett bra jobb.
Visst hade de haft en väldigt tuff höst. Som en undersköterska sa:
-När man berättade för någon var man jobbar, så fick man höra: men hur kan du jobba DÄR?!
Och samtidigt kan man inte berätta att allt som stod i tidningarna inte riktigt stämde, att det inte var hela bilden. Vi har ju tystnadsplikt.
Just denna dag var många i personalen sjuka och samordnaren hade inte fått tag i full vikariestyrka vilket gjorde att man gick en personal kort. Så jag kom verkligen på rätt dag. Annars hade nog inte fredagskakan hunnit bli gjord eller de allmänna utrymmena städats.
Fick också se än en gång att arbeta i vården är ett högst kvalificerat arbete där det är så viktigt att personalen känner sina boende och vet hur de vill ha det. Annars kan det leda till aggressivitet och oro.
Därför kan jag bli lite trött på de som säger : "Vaddå vikariebrist, det finns väl 50 stycken som är utan jobb och kan komma dit och jobba?"
För att jobba inom äldreomsorgen krävs utbildning, människokännedom, kompetens och empati. Att stoppa in en vikarie utan introduktion som inte känner de boende som kan ha svåra sjukdomar kan leda till ännu mer arbete och en sämre situation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar