Vänskap

På den här gunghästen lär gamla kungen ha suttit. Nu står den på Stensnäs konferens i Roslagen.

En gång var det hon och jag. Vi var ett oövervinnerligt team. I alla fall tyckte vi det. Vi var själsfränder som funnit varandra genom jobbet. Vi var oslagbara, fantastiska, hade jättekul (och var förmodligen ganska odrägliga tyckte andra...) Men tiden går, livet förändras, jobb byts. Och man hörs inte så ofta, ibland går det månader, ett halvår, ett år, flera år... Allt för länge.
Men så plötsligt i fredags kom ett mejl:
"vill du hitta på nåt med mig i helgen? Vi måste ses, jag har tänkt på dig hela sommaren."
Och tänk almanackan var blank (vilket är VÄLDIGT sällsynt). Så vi åkte ut till Stockholms skärgård ett dygn och tog igen en massa prat om jobb, barn, föräldrar, män och gamla minnen. Och det kändes alldeles naturligt. Det gör det med riktiga vänner. Känns riktigt, ärligt, roligt och varmt. Såna vänner ska man vara rädd om.
Vi lovade varandra att träffas oftare. Och till dig, som hörde av dig. Jag blev jätteglad och du anar inte vad gott du gjorde mig. :-)


Skärgårdsliv. Självklart badade jag. Flera gånger.