Tiden går fort när man har det bra

I dag var det dags igen att bryta sig ut från sammanträdesrummen och ge sig ut i verkligheten.
Började min prydoag med förmiddagen på Hökåsens gruppboende för demenssjuka.
Fick en ny liten kompis, en dam som tog min hand på promenaden ut på balkongen och sa:
"Nu släpper jag dig aldrig!"
Jag som skulle vidare var ju dock tvungen att släppa. Men damen var som sagt demenssjuk så hon hade snart glömt mitt svek.
Eftermiddagen tillbringade jag på Björkbackens ålderdomshem på Bjurhovda.Även om det inte är ett uttalat boende för demenssjuka så är det många som har svårt med komihåget när de passerat 90.
- Hur länge har du bott här? frågade jag.
- Ja jag vet inte, men det är inte så länge, sa damen jag frågade.
- Du har bott här ett år, svarade undersköterskan.
-Ett år! Nej inte är det så länge. Tänk hon sa att jag har bott här ett år!
-Ja, till mig sa de att jag har bott här två år, men det tror jag inte på, sa en annan dam.
Men trivseln var det inget fel på. Alla snälla och rara och maten god och utsikten fin. Tiden går fort när man har det bra.